Snaps är ju som bekant en liten sup, men faktum är att snapsarna var större förr i tiden. Idag är standardmåttet för en snaps på restaurang 6 cl, men förr kallades ett vanligt snapsmått för en Jungfru, vilket motsvarar 8,2 cl. Jungfrun försvann någon gång efter 1850, och i mitten på 1900-talet var en standardsnaps på restaurang 7,5 cl. Två sådana innebar 15 cl, och det var ransonen som en man fick dricka på restaurang enligt dåtidens alkohollagstiftning. Kvinnor fick dricka hälften. Detta var under motbokstiden, och när motboken avskaffades blev alltså standardmåttet för snaps 6 cl.

När det gäller jungfrumåttet så utgjordes detta av en bleckburk i form av en stympad kon som bleckan (snapsen) uppmättes i. I senare tider har stavningen felaktigt ändrats till bläcka, och det är alltså därifrån uttrycket ”att ta sig en bläcka” eller ”att ta sig ett bläck” kommer från. Det har alltså ingenting med skrivbläck att göra. Ett annat ord för en sup så stor som en blecka är en kronsup. Materialet i bleckplåt är järn, och detta har givit upphov till uttrycket ”att ta sig ett järn”, vilket idag används för beskrivning av intag av spritdryck av vilket slag som helst.

Ett annat uttryck är ”ta sig en jamare”, och det betyder helt enkelt att man dricker ett glas jamaicarom, även om det också används för olika spritdrycker. Det finns mycket rolig kuriosa om snaps, och många av de här orden och uttrycken använder vi oss av utan att kanske egentligen veta vad de betyder. Spritdrickandet har ju (på gott och ont) varit en del av vår kultur under en herrans massa år.